Så går utvecklingen av området till

Efter några års planering är det snart dags att börja bygga. I det gamla området i hamnen ska en levande innerstadsmiljö växa fram som en självklar del av centrala Norrköping. Bättre läge för utveckling av staden kan man knappast hitta.

– Planeringen har gått som förväntat. Just nu pågår arbetet med att rena förorenad mark. Samtidigt görs en del arkeologiska utgrävningar. När det är klart, sommaren 2018, kan gator, ledningar, nya kajer, broar och kanaler börja byggas. Först därefter är det dags för de första husen, tidigast 2019. Cirka ett år senare kan de första flytta in, säger Fredrik Wallin, projektledare för Inre hamnen.

Totalt ska uppåt 3 000 bostäder byggas. Plus allt det andra som en riktig stad ska innehålla: arbetsplatser, butiker, restauranger, caféer, besöksmål och så vidare. Kring 2030 tror man att allt ska vara klart. Men innan dess är det mycket som ska hända.

– Då ska Johannisborgsförbindelsen vara klar. Det är nödvändigt för att Inre hamnen ska kunna bli den naturliga del av centrala Norrköping som vi vill ha, säger Fredrik.

Nära till vatten

Vad det handlar om är alltså att trafiken på Hamnbron behöver minska. Idag är trafikflödet som ett hinder mellan hamnen och innerstaden. Lösningen heter Johannisborgsförbindelsen. Det är den del av en ny ringled som planeras mellan Ståthögavägen, via Johannisborg, över Motala ström till Söderleden.

– När den är klar kan vägen över Hamnbron bli en stadsgata istället för en trafikerad väg som den är idag, säger Fredrik som betonar att Inre hamnen definitivt inte är ett vanligt stadsbyggnadsprojekt.

– Det mest spännande är den höga ambitionsnivån. De allmänna platserna och det centrala läget vid vattnet blir något alldeles extra. Och inte bara för dem som bor i området. Som en naturlig del av innerstaden kommer alla Norrköpingsbor att röra sig här, framförallt på våren och sommaren förstås.

Daniel Hildén är projektledare med ansvar för kaj, kanal, broar, landskap och gator. Han håller med. Nya kanaler, fler broar och prommenadvägar längst kajen gör Inre hamnen väldigt speciell. Även för Norrköpingsbor som är vana vis Strömmens forsande vatten.

– Det här blir något helt annat. En riktig närkontakt med vattnet. Kanske främst vid den allmänna badplatsen som vi planerar intill en park mitt i området. Det och promenaderna längs kajen gör att Inre hamnen kommer att erbjuda något unikt. Något som Norrköping, trots allt vatten, hittills har saknat, säger Daniel.

Bevara det gamla i det nya

Linda Gårlin, som är projektledare med ansvar för detaljplan och stadsbyggnad, ser också badplatsen som en stor attraktion. Detsamma gäller de djupa kanalerna där man kan åka med småbåtar.

– Det är något helt nytt för Norrköping. Men inte bara det. Alla allmänna platser har en mycket hög kvalitet och har precis som hela bebyggelsen en stor och spännande variation. Det kommer att bli jättefint. Jag tror att båda Norrköpingsbor och folk från andra håll kommer att lockas hit, säger Linda.

Mycket handlar om variation i byggnadernas utformning med olika höjder och hustyper. Totalt ska cirka 14 kvarter bebyggas med 26 olika projekt, ritade av sammanlagt 22 arkitektkontor.

– Det är en ovanligt hög kvalitet på byggnadernas utformning. Med så många byggherrar och arkitekter skulle det naturligtvis kunna bli rörigt. För att undvika det har vi tagit fram en gemensam strategi för både färg och material. Vi vill behålla den nuvarande hamnens typiska stil, förklarar Linda.

För att behålla den känslan kommer till exempel några gamla hamnkranar och vissa byggnader i tegel att vara kvar. Främst det välkända magasinet Andreas kvarn. Det är den mest framträdande byggnaden inom hamnområdet.

Baksida blir framsida

Hela förnyelsen utgår från det nuvarande hamnområdets struktur med rutnät med kvarter, gator och gränder på samma sätt som i övriga innerstaden.

– Det är otroligt tacksamt att få jobba med ett projekt som är så bra för alla. Vi renar marken och tar vara på det fina läget vid vattnet. En trist baksida av staden blir nu en framsida. En sak är säker, det finns inte många liknande projekt i Sverige, avslutar Fredrik Wallin.

Den här artikeln publicerades 31 maj 2018.